ensamtjejpagymmet

Har kännt mig lite halvkrasslig i kroppen så jag har varken vågat eller orkat gått till gymmet eller ägnat min icke lediga tid till någon form utav träning. Det är så mycket som ska göras och så lite tid man har. Att flytta till en helt annan stad, jobba häcken av sig, träna, äta bra, sköta hemmet och komma in på skolan är fan i mig inte lätt. Allt ska fungera på en och samma gång. Jag jobbar 24 timmar nu i helgen men nästa vecka jobbar jag bara tre dagar. Då ska jag ta igen allt som jag inte hunnit med och orkat göra.

Det hjälper inte att tycka synd om sig själv. Det är bara att fortsätta kämpa vidare med jobbet, trots att det är tungt och ganska tråkigt. Sedan vet jag ju att jag blir rätt så knäpp av att inte få träna och när jag inte äter rätt och tillräckligt mycket med mat.

Ikväll vankas i alla fall fin besök av älsklingens bröder med respektive och barn. De bjuder på mat och jag ska bara njuta av stunden.

Jag får se denna vecka som en mindre hård träningsvecka. Har jag tur så kanske det finns någon ork i helgen och då kan jag dra ner till jobbets gym =)

Nu luktar det potatis i hela köket, då det snart blir mos och ugnsfalukorv =) Husmanskost är nog den bästa mat som finns. Efter jordgubbar förstås...